den 27 januari klockan 10:26
Jag hatar att blogga, och jag hatar att få IG på matteprov.
sug.
sug.
den 28 december klockan 11:30
ny stil på bloggen.
alla de andra stilarna sög, även denna, men den här var kanske den som sög minst.
hur svårt kan det vara att hitta på en snygg stilmall som passar min blogg?
för övrigt har den gågna veckan varit väldigt trevlig, jag har spenderat massor av tid
med linnéa, flickan som jag älskar mest på denna jord.
vi har sovit nästan varannan natt hos henne och hos mig, det är sjukt mysigt att sova
med någon man älskar.
livet flyter på, trots att det inte händer så mycket just nu.
snart är även jullovet slut, vilket jag tycker suger hårdare än stilmallarna på blogg.se.
nu väntar ett till halvår av skola och förpliktelser.
dessa förpliktelser, det verkar som om man inte kan komma undan dem
vad man än gör.
jag är inte så jättepeppad på att blogga just nu, satt uppe till säkert halv 4 igår,
för att sedan stiga upp 8 och ta mig ut till onsala. så jag är inte den piggaste personen
i världen just nu, om man säger så.
en glad nyhet är i alla fall att jag har börjat lyssna på emomusik igen.
trots att denna musikstil gör de flesta deprimerade och nedstämda,
verkar den motsatt på mig. hör jag emomusik blir jag alledens glad
i hela kroppen, och vill bara springa omkring hög på livet.
men jag är väl inte som de andra barnen antar jag.
jul? nä en vanlig dag, fast med lite mer presenter än vanligt.
då var det dags igen. om någon orkar ta sig tid att läsa, d.v.s.
vart, om jag får fråga, försvann all julglädje?
vart försvann allt det där spännande med julafton?
vart försvann den olidliga väntan,
barnens miner när tomten kommer in,
glöggdrickande under tjo och stim,
den glada lilla pojken utan bekymmer?
det vet jag inte. allt jag vet är att det inte finns kvar.
den här julen har inte handlat om julglädje.
den här julen har handlat om plikter och pengar,
att vara prydlig och ordnad. att hälsa och ta i hand.
jag kände redan den första december att denna julen inte
skulle bli som mina tidigare jular. jag kände avsaknaden
av den där riktiga julglädjen på direkten, som en kniv i hjärtat.
jag vill vara liten, jag vill vänta på tomten, sitta och stirra ut
i snön med ivriga ögon, kisa för att fösöka få en skymt av honom
där han kommer med sin lykta genom skogen.
men det går inte längre.
det är borta för all framtid.
nu väntar en framtid där mina jular kommer
vara fyllda med plikter och besvär.
precis som denna.
det kommer inte längre handla om tomten.
det kommer handla om presenterna.
om vem som ska få vad, hur mkt pengar jag har kvar,
vem jag har glömt att köpa till, vem jag har köpt till, osv.
för er som fortfarande tror på tomten;
han finns inte!
det berättade min 4-åriga kusin för mig idag.
så grattis till samhället, när det har berövat även
de minsta på tomten. grattis sverige, för att ni har
förstör något vackert, något att tro på.
i förrgår slog en tanke mig likt en träklubba.
"oj fan, det är ju julafton i övermorrn. det hade jag glömt bort"
fattar ni eller?
GLÖMT BORT?
det hade varit otänkbart för två år sen.
att glömma bort julafton hade inte ens funnits i mitt lexikon.
vart är jag påväg?
är det kanske bara att acceptera att jag har vuxit förbi det stadiet
när man faktiskt tyckte julen var kul, eller ska jag kämpa emot?
jag vet inte.
och inte ens någon jävla snö fick vi.
/s
vart, om jag får fråga, försvann all julglädje?
vart försvann allt det där spännande med julafton?
vart försvann den olidliga väntan,
barnens miner när tomten kommer in,
glöggdrickande under tjo och stim,
den glada lilla pojken utan bekymmer?
det vet jag inte. allt jag vet är att det inte finns kvar.
den här julen har inte handlat om julglädje.
den här julen har handlat om plikter och pengar,
att vara prydlig och ordnad. att hälsa och ta i hand.
jag kände redan den första december att denna julen inte
skulle bli som mina tidigare jular. jag kände avsaknaden
av den där riktiga julglädjen på direkten, som en kniv i hjärtat.
jag vill vara liten, jag vill vänta på tomten, sitta och stirra ut
i snön med ivriga ögon, kisa för att fösöka få en skymt av honom
där han kommer med sin lykta genom skogen.
men det går inte längre.
det är borta för all framtid.
nu väntar en framtid där mina jular kommer
vara fyllda med plikter och besvär.
precis som denna.
det kommer inte längre handla om tomten.
det kommer handla om presenterna.
om vem som ska få vad, hur mkt pengar jag har kvar,
vem jag har glömt att köpa till, vem jag har köpt till, osv.
för er som fortfarande tror på tomten;
han finns inte!
det berättade min 4-åriga kusin för mig idag.
så grattis till samhället, när det har berövat även
de minsta på tomten. grattis sverige, för att ni har
förstör något vackert, något att tro på.
i förrgår slog en tanke mig likt en träklubba.
"oj fan, det är ju julafton i övermorrn. det hade jag glömt bort"
fattar ni eller?
GLÖMT BORT?
det hade varit otänkbart för två år sen.
att glömma bort julafton hade inte ens funnits i mitt lexikon.
vart är jag påväg?
är det kanske bara att acceptera att jag har vuxit förbi det stadiet
när man faktiskt tyckte julen var kul, eller ska jag kämpa emot?
jag vet inte.
och inte ens någon jävla snö fick vi.
/s
fuckat
allt är så jävla fuckat just nu, hoppas verkligen det ordnar sig snart.
jag älskar dig linnea.
dagens låt:
underoath - writings on the wall
Who killed harry houdini?
den 19 augusti klockan 20:39
Jag älskar Linnea Strandell.
den 19 augusti klockan 20:33
Skolan.
I morgon börjar skolan. Det är nog fösta gången i mitt liv som jag är glad över att sommarlovet är slut, och förväntansfull på den kommande skolgången. Visst, jag kommer sakna sommaren 08, som definitivt har visat sig bli en av de bästa i mitt liv. Men jag ser även fram emot första året på min nya skola. Portalens Gymnasium. Linjen jag ska gå heter Digital Produktion och är inriktad på allt som har med grafik, bilder och programmering i en dator att göra. Dessutom kommer jag och Oliver få varsin smaskig laptop att sätta tänderna i. Så jag ser även fram emot sömnlösa LANhelger och kopiösa mängder Powerking hela hösten. Det känns verkligen som om detta är början på något stort. Livet.
CIao.
I morgon börjar skolan. Det är nog fösta gången i mitt liv som jag är glad över att sommarlovet är slut, och förväntansfull på den kommande skolgången. Visst, jag kommer sakna sommaren 08, som definitivt har visat sig bli en av de bästa i mitt liv. Men jag ser även fram emot första året på min nya skola. Portalens Gymnasium. Linjen jag ska gå heter Digital Produktion och är inriktad på allt som har med grafik, bilder och programmering i en dator att göra. Dessutom kommer jag och Oliver få varsin smaskig laptop att sätta tänderna i. Så jag ser även fram emot sömnlösa LANhelger och kopiösa mängder Powerking hela hösten. Det känns verkligen som om detta är början på något stort. Livet.
CIao.
den 5 februari 2008 klockan 20:58
musik, något som ingen kan leva utan.
häromdagen var jag på korns konsert i scandinavium. det var sjukt. korn var bättre än dom någonsin har varit i min mening, men vad vet jag? något som jag lade märke till var hur många fashioncore-kedjerökande-fjortisemos det finns. dom var överallt. på mig, under mig, i mina kläder, inuti scandinavium, utanpå scandinavium, under scandinavium, på scandinavium, ja i princip precis överallt.
jag förstod inte vart de kom ifrån eller vart de tar vägen efter deras små samlingar.
men det är väl ännu en av livets stora gåtor antar jag.
för övrigt har jag ingen aning av vad som är upp och ner längre, det finns bara en sak som måste göras, ta sig igenom skolan.. för i slutet av regnbågen väntar en skatt. eller? är det kanske bara ren skit som vi har blivit uppfostrade att tro på? är det inte så att man börjar jobba efter skolan och blir en vanlig medelsvensson utan ambitioner eller framtid, att man hamnar i ett slags mellantillstånd mellan framgång och bakslag? jag tror varken på något av dom. jag tror på att glida fram på livet och se vart man hamnar. det är först när man kör i diket som man måste börja pusta och frusta för att ta sig upp på vägen igen.
tack och hej. over and out.
häromdagen var jag på korns konsert i scandinavium. det var sjukt. korn var bättre än dom någonsin har varit i min mening, men vad vet jag? något som jag lade märke till var hur många fashioncore-kedjerökande-fjortisemos det finns. dom var överallt. på mig, under mig, i mina kläder, inuti scandinavium, utanpå scandinavium, under scandinavium, på scandinavium, ja i princip precis överallt.
jag förstod inte vart de kom ifrån eller vart de tar vägen efter deras små samlingar.
men det är väl ännu en av livets stora gåtor antar jag.
för övrigt har jag ingen aning av vad som är upp och ner längre, det finns bara en sak som måste göras, ta sig igenom skolan.. för i slutet av regnbågen väntar en skatt. eller? är det kanske bara ren skit som vi har blivit uppfostrade att tro på? är det inte så att man börjar jobba efter skolan och blir en vanlig medelsvensson utan ambitioner eller framtid, att man hamnar i ett slags mellantillstånd mellan framgång och bakslag? jag tror varken på något av dom. jag tror på att glida fram på livet och se vart man hamnar. det är först när man kör i diket som man måste börja pusta och frusta för att ta sig upp på vägen igen.
tack och hej. over and out.
