den 5 februari 2008 klockan 20:58
musik, något som ingen kan leva utan.
häromdagen var jag på korns konsert i scandinavium. det var sjukt. korn var bättre än dom någonsin har varit i min mening, men vad vet jag? något som jag lade märke till var hur många fashioncore-kedjerökande-fjortisemos det finns. dom var överallt. på mig, under mig, i mina kläder, inuti scandinavium, utanpå scandinavium, under scandinavium, på scandinavium, ja i princip precis överallt.
jag förstod inte vart de kom ifrån eller vart de tar vägen efter deras små samlingar.
men det är väl ännu en av livets stora gåtor antar jag.
för övrigt har jag ingen aning av vad som är upp och ner längre, det finns bara en sak som måste göras, ta sig igenom skolan.. för i slutet av regnbågen väntar en skatt. eller? är det kanske bara ren skit som vi har blivit uppfostrade att tro på? är det inte så att man börjar jobba efter skolan och blir en vanlig medelsvensson utan ambitioner eller framtid, att man hamnar i ett slags mellantillstånd mellan framgång och bakslag? jag tror varken på något av dom. jag tror på att glida fram på livet och se vart man hamnar. det är först när man kör i diket som man måste börja pusta och frusta för att ta sig upp på vägen igen.
tack och hej. over and out.
häromdagen var jag på korns konsert i scandinavium. det var sjukt. korn var bättre än dom någonsin har varit i min mening, men vad vet jag? något som jag lade märke till var hur många fashioncore-kedjerökande-fjortisemos det finns. dom var överallt. på mig, under mig, i mina kläder, inuti scandinavium, utanpå scandinavium, under scandinavium, på scandinavium, ja i princip precis överallt.
jag förstod inte vart de kom ifrån eller vart de tar vägen efter deras små samlingar.
men det är väl ännu en av livets stora gåtor antar jag.
för övrigt har jag ingen aning av vad som är upp och ner längre, det finns bara en sak som måste göras, ta sig igenom skolan.. för i slutet av regnbågen väntar en skatt. eller? är det kanske bara ren skit som vi har blivit uppfostrade att tro på? är det inte så att man börjar jobba efter skolan och blir en vanlig medelsvensson utan ambitioner eller framtid, att man hamnar i ett slags mellantillstånd mellan framgång och bakslag? jag tror varken på något av dom. jag tror på att glida fram på livet och se vart man hamnar. det är först när man kör i diket som man måste börja pusta och frusta för att ta sig upp på vägen igen.
tack och hej. over and out.